Tankar om hus - Alla har rätt till en solnedgång!

Idag tänkte jag avhandla ämnet höghus. Förtidiga skuggor är det stora kruxet här. Ingen vill bo i skuggan och när byggherrar förkortar antalet soltimmar genom att uppföra för närstående höghus då tar det hus i helvete. I alla fall önskar jag att det gjorde det. Men lugn bara lugn, det finns plats för höghus, ängar och sol. Allt som behövs är en elegant princip som jag snart skall återkomma till.

Uppvuxen i det naturliga jättediket Svartedalen så anser jag mig vara något av en auktoritet på området förhatliga skuggor. För att göra svart ännu svartare bestämde kommunen att bygga solblockerare uppe på den västra åsen. Solblockerarna bestod av en tät rad mycket breda niovåningshus och ingick i 60- och 70-talens miljonprogram. Gatorna uppe på åsen har målande namn som Sommarvädersgatan, Önskevädersgatan och Solstrålegatan, medens vi nere i diket får nöja oss med det helt passande Svartedalen. Inga omskrivningar här inte, i den här staden säger vi som det är. Rätt ur bara.

Det skall sägas att husen runt omkring Svartedalen egentligen är mycket genomtänkt utplacerade.
Jag överdrev bara. Självklart blir det mörkt något tidigare bakom ett berg eller i en dal.

Skämt åsido och vidare om höga hus i allmänhet. Jag tycker om hus, även höga sådana.
Ibland till och med både höga och breda. Jag tycker att man får bygga just hur högt och brett man vill. Men man ska ta hänsyn till omkringliggande hus och dem som bor där. För att undvika för tidiga skuggor så finns det en mycket elegant tumregel:

Bygg husen med ett avstånd som motsvarar det högre husets höjd.

Enkel och lätt att komma ihåg är den också. Ett bra exempel på det här är underbara Kyrkbyn här i Göteborg. Där står höga punkthus på en rejält tilltagen äng. Om man lade husen ner på ängen skulle det fortfarande finnas ett par tre meter kvar innan nästa hus. Detta gör att solen kommer åt alla husen hela dagen ända fram till den naturliga skymningen. Alla har rätt till solnedgång!

Kyrkbyns vackra punkthus med rejäla ängar att sträcka ut blicken över. Ingen bor i skuggan här.

Så lite om förtätning också. Svartedalen är ett målande exempel på vart förtätning är rent av elakt. Jag menar nedanför åsens niovåningsblock är det en stor äng. Nu vill staden bygga villor där. Men utöver hur underbart det är att ha en vidsträckt äng så är poängen med den att den är väldigt mörk. Just därför byggdes ingenting där. Faktum är att Svartedalen är byggd efter principen om att hushöjden = avståndet emellan. Det vore elakt mot alla boende i Svartedalen att börja bygga bort ängen. Och det skulle även bli väldigt mörkt för nybyggarna. Ingen bra ide. Bara ett tecken på dumsnål stadsplanering snarare än smart.